Skip to content
Varje år släpper systemets inofficiella underrättelsetjänst Expo en årsrapport där de räknar samman och kommenterar den bredare nationella rörelsens aktiviteter utifrån sitt aktuella propaganda-narrativ.
I år följer deras 88-sidiga (sidantalet är knappast en slump) rapport en trend som pågått sedan ett par år tillbaka och som de tydligt delar med Säpo, AFA och flera andra svenskfientliga grupperingar och det är att de vill lyckas indoktrinera läsaren att tro följande fyra saker:
Den nationella rörelsen som helhet är svagare än någonsin.
Nordiska motståndsrörelsen är på fallrepet.
Andra nationella organisationer än Motståndsrörelsen är superstarka och väldigt farliga.
Det finns en avsevärd risk för terror och våld och som med en stor dos propaganda och lika mycket fantasi skulle kunna kopplas till den nationella rörelsen.
För att lyckas förmedla dessa syften attackerar man tydligt Motståndsrörelsen på alla vis man kan, flera gånger med uppenbara lögner och riktigt då
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
Mitt på eftermiddagen hade kamrater tagit sig till centrala Uppsala där det var en snabb och organiserad uppställning, från bilar till samlad trupp på bara en minut. Direkt hölls en kort genomgång om vad deltagarna hade att förvänta sig av dagen, samt hur aktiviteten skulle genomföras på bästa sätt. Slagorden för dagen gicks igenom, och kort därefter hade man ställt upp på vägen med megafon, trumslagare, banderoll och fanor och började genast marschera nedför gatan.
Ännu en gång märktes organisationens förmåga av att planera och verkställa aktiviteter utan att information läcker ut, då polisen denna dag helt blev tagna på sängen. Det kom att ta ända tills dagens slut innan de kunde känna sig fulltaliga. Över Fyrisån gick marschen i sitt tidiga skede och många förvånade människor påträffades vid uteserveringar och längs med vägen.
Säg att du är feminist, utan att säga att du är feminist.
En av Uppsalas värst ansatta knarkare kom fram från under rännstenen, med en mikrofon u
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
Först kommer en intervju med Marcus Hansson som segrade i lättviktskategorin (Upp till 85 kg)
Kan du berätta allmänt om turneringen?
Jag tror alla som var där gillade att titta på matcherna och aktiviteten var nog den mest minnesvärda för alla. Turneringen var min första och jag tror även att det var så för många andra. Fastän att man verkligen slog på sina kamrater, så upprätthöll alla en vänskaplig ton där man genuint tackade varandra efter matcherna utan att detta påpekades innan, vilket vittnar om kamratskapen inom organisationen.
Hur många matcher gick du igenom och vilka mötte du?
Jag tror jag gick fem matcher. Det lottades vem som skulle stå över de två sista rundorna, men jag drog det korta strået bägge gångerna. Eftersom jag tror vi kommer bli fler som boxas nästa år så tror jag det skulle bli bättre om man gick färre matcher. En till viktklass skulle kunna lösa detta och kanske man kan utöka rundorna lite så att boxarna tvingas till mer teknisk boxning.
Jag vet
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
I helgen deltog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och svenske riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland på en konferens som hölls i Madrid och anordnades av Devenir Europeo. Simon Lindberg höll även tal under konferensen.
Devenir Europeo är en nationalsocialistisk organisation som funnits en längre tid i Spanien men som på senare tid blivit allt mer aktiv. En representant från den spanska organisationen, Rafael Montes, gästade nyligen Nordiska motståndsrörelsens isländska podd Landsmenn där han bland annat redogjorde för organisationens verksamhet. Nordiska motståndsrörelsen har sedan tidigare kontakt med representanter för Devenir Europeo och den spanska organisationen samarbetar även med Der Dritte Weg från Tyskland. Syftet med att bjuda in Nordiska motståndsrörelsen till deras konferens var att fördjupa samarbetet organisationerna emellan.
”Europas farligaste man”
På fredagskvällen anlände Nordiska motståndsrörelsens representanter till den spanska huv
Lördagen den 27/8 samlades aktivister ur Nordiska motståndsrörelsen i Munkedal för att besvara en provokation från svenskfientliga krafter. Tidigare i veckan hade Vänsterpartiet gått ut med att de skulle ”marschera mot nazism och rasism” i Munkedal tillsammans med övriga delar av den så kallade arbetarrörelsen, fackföreningar och ungdomsrörelser.
Nordiska motståndsrörelsen, som kandiderar till kommunvalet i Munkedal genom representanterna Fredrik Vejdeland och Samuel Johansson, såg denna utmaning från Vänsterpartiet som en möjlighet att genomföra en styrkeuppvisning i vilka som verkligen äger Munkedals gator.
Fredrik Vejdeland höll tal under dagen
Aktivisterna samlades i Örekilsparken ca 500 meter från centrum och påbörjade marshen mot torget med banderoller och fanor i topp. Väl framme vid torget, på den plats där Vänsterpartiet skulle tala, riggades det upp ett högtalarsystem och precis när de vilsna kvinnorna och betahannarna äntrade torget tog riksrådsmedlemm
Jag ska nu berätta dagens sanning för er och den kommer vara så långt ifrån hur ni är vana vid att alla andra partiledare snicksnackar och skrävlar. Den bittra sanningen är nämligen att i riksdagen finns det exakt NOLL procents chans att vi i Nordiska motståndsrörelsen kommer att komma in. Så var det sagt.
Däremot är verkligen inte rösten bortkastad i alla fall. Nej, tvärtom så är istället varje röst som inte är på Nordiska motståndsrörelsen bortkastad och jag ska givetvis berätta för er varför!
Jag tänkte göra det i form av en lista. 10 anledningar varför du ska rösta på Nordiska motståndsrörelsen i höstens val, trots att vi inte kommer att komma in i riksdagen ändå.
1. För att du värderar ärlighet högt och att inget annat parti kommer säga något i närheten så ärligt till dig under hela valrörelsen som det jag precis sa. Jämför exempelvis med hur Alternativ för Sverige i förra valet i stort sett lovade sina väljare att de skulle komma in i riksdagen. Sanningen är såklart att
Den 25 juli skickade Nordiska motståndsrörelsen en officiell förfrågan till partiet Alternativ för Sverige (nedan AfS) om att få dessa att ställa upp i en debatt med oss. Vi ansåg att detta vore väldigt viktigt, och även högst rimligt, för att få klarhet kring om AfS faktiskt utgör ett verkligt alternativ för svenska nationalister eller om de bara är ännu ett Sverigedemokraterna med nytt partinamn och som därför aldrig kommer kunna åstadkomma något av värde för den här nationen, annat än att möjligtvis och i bästa fall bromsa ned förfallet något, men utan att ha en chans att stoppa det.
Vi önskade därför debattera invandring och repatriering, huruvida detta, om AfS fick bestämma, kommer baseras på etnisk grund och ett verkligt intresse av att värna Sverige och svenskarna eller om AfS istället stödjer ”öppen svenskhet” och menar att invandring och repatriering uteslutande är en fråga om integration.
Vi ville ta debatten om det judiska inflytandet över västvärlden och globalt samt
Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika
Filmen baseras på det tal som Motståndsrörelsens ledare skrivit och som han själv höll, men som också med mycket små modifikationer hölls av andra talare i Vetlanda, Munkedal, Örkelljunga, Luleå, Danmark och i Norge. Förutom att större delen av talet finns med i filmklippet kommer det i sin helhet i skriftform nedan:
Idag på arbetarrörelsens högtidsdag väljer vi nationalsocialister traditionsenligt att hylla den vita arbetaren och detta för att vi verkligen tycker att vita arbetare förtjänar att äras och lyftas fram.
1 maj är inte längre en dag när vi måste stå på barrikaderna för kortare arbetsdagar, tryggare anställningar eller rätten till betald semester – nej, alla dessa saker har redan sedan länge införts i Sverige, bland annat med anledning av att Socialdemokraterna kopierade den arbetarvänliga politik som Adolf Hitler redan hade tagit i bruk i Tyskland på 1930-talet.
Förvisso inskränks det här och där på dessa rättigheter. Det blir allt vanligare med visstidsanställning
Under sensommaren 2021 lanserades den nationella, men partipolitiskt oberoende kampanjen Stolt vit ungdom. Syftet med kampanjen var att bedriva propagandaverksamhet i form av klistermärken, affischer och videos riktat till ungdomar. Budskapen var simpla, men ack så viktiga, och innehöll alltifrån uppmaningar om att träna fysiskt och slå tillbaka, till att inte ta droger eller konsumera pornografi.
Under ett par månaders tid sattes tiotusentals klistermärken och affischer upp på minst 60 olika orter runt skolor och andra väl utvalda platser där ungdomar brukar uppehålla sig. Några av orterna där aktivism bedrivits är Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Jönköping, Luleå, Örebro, Sundsvall, Eskilstuna, Halmstad, Kristianstad, Karlstad, Borås och Umeå.
Propagandafilmerna som spreds framförallt på den sociala medie-plattformen Tiktok nådde många tusen användare innan kontona censurerades genom att stängas ned ett efter ett. Tydligen var det enligt Tiktoks regler att ses som hat att
För att beskriva ett problem som finns inom den nationella sfären, tänkte jag använda mig av en klichéartad liknelse som vi i detta fall kan kalla för “det nationella isberget”. Det lilla som kan betraktas ovan ytan består av den andel nationella som är organiserade och aktivt kämpar för folkets överlevnad. Men under ytan vilar en mycket större massa, isolerade från att synas av dem som befinner sig ovan. Hade hela isberget dragits upp ur djupet och visat sig som en enhet hade det visat sig mäktigt och lämnat ett betydligt kraftigare intryck hos betraktaren.
Modell av det nationella isberget.
Var vill jag då komma med detta? Jo, den massa av nationella som befinner sig “under ytan” känner sig som en del av isberget och dess storhet, men är i själva verket fullständigt osynliga och irrelevanta i fråga om att lämna ett avtryck. Dessa nationella jag talar om är de som inte organiserar sig av olika anledningar och ofta inte ens gör något på ett individuellt plan. I de fall där ren fe
